Jag kunde inte

föreställa mig att det skulle göra så ont att förlora sin mamma. En del säger så slarvigt att "ja men hon var ju så gammal". Men just därför är det ännu svårare eftersom vi levt många år med en nära relation. Min far förlorade vi när jag var en liten tonårsflicka och chocken släppte inte förrän efter många år. Känslan av att mamma som sen blev två föräldrar, har lämnat mig känns riktigt riktigt ont. Det är först nu när det har gått några månader som jag känner en stark och oförståelig smärta efter henne. Som en ofattbar attack kan verkligheten slå till när jag minst anar det och känslan av saknad överväldigar mig. Jag vet att man inte kan leva i evighet men förnuft och känsla går inte hand i hand. Jag saknar min mamma. Jättemycket.

Lilla mamma du fattas mig

Det är först nu jag börjar förstå att jag aldrig mer får träffa dig.
Den här dikten vet jag att Du tyckte så mycket om.
Nu skriver jag den här till dig lilla mamma.
Från din minsta flicka Nicoline

bild © N



Raderna är hämtade ur Dan Anderssons dikt

"Till min syster"
Kom ut,
när stormen viner vild
 i apel, pil och hägg!
Se, vårens himlar brinna
till Guds och stjärnors lov!
Och när du sövts till drömmar
av resedan vid din vägg,
all ängens rosor ropa,
kom ut till oss och sov!


RSS 2.0